Inredning | Ung Mamma | Gotland

Vardagsrum del 2 - Iris Lights

I julklapp förra året fick jag den snygga ljusslingan som jag suktat efter i flera år, så snygg! Passar så bra överallt och har redan fått flytta runt lite här och var i huset, skulle nog kunna ha en i varje rum. Dock så har den landat i vardagsrummet och gör sig riktigt bra där. Den lyser dygnet runt och på kvällarna blir det ett sånt härligt och varmt sken från den, riktig mysbelysning. När det blir dags för Alicia att få sitt eget rum ska hon få en IrisLights-slinga av mig i någon härlig färgkombination. 
 
Ps. Har dessutom en riktigt, riktigt häftig och egengjord (av min syster) taklampa i vardagsrummet som ni ska få se en annan dag. Kram! 
 

Vardagsrum del 1 - tavelvägg

Så länge jag kan minnas har jag velat ha en fotovägg i någon form i mitt hem, tycker det är ett bra sätt att få ett mindre plottrigt intryck, vilket det lätt annars blir om man sätter upp bilder enskilt lite här och där. När vi började renovera vårat vardagsrum så kände jag ganska snabbt att det skulle passa perfekt med en tavelvägg i detta rum så jag rotade fram alla ramar jag samlat på mig under de senaste åren och började fundera på hur jag ville ha det. Svart/vitt blev det till slut, både på ramarna och på fotona, tidlöst och snyggt och skulle vi tröttna så är det bara att byta till andra foton. Jag tejpade upp en rektangulär mall på golvet, med samma mått som väggen som ramarna skulle upp på. Började lägga och flytta runt ramarna tills jag hittade en fin lösning som jag tyckte blev bra. 
 
 
Sedan var det dags för upphängning på väggen och det var lättare sagt än gjort. Fick låna pappas lasermätare och började räkna och pussla upp ram efter ram på väggen, alla yttermått skulle vara raka hade jag bestämt, även där för att få ett lugnare och mer genomtänkt intryck. Hade samlat inspiration i flera år till den här typen av vägg och det finns ju en miljon sätt att göra det på. Mina tipsär att ha ett rak linje att utgå efter, jag har raka linjer runt hela men man kan också ha en rak linje i underkant, överkant eller en rak linje i mitten av väggen - allt för att skapa ett lugn. Mitt andra tips är att ha tålamod och mät ordentligt, det är värt det i slutändan. 
 
 
Såhär ser väggen ut just nu, har redan hunnit byta bilder ett par gånger och jag vet redan nu att det kommer bytas flera, flera gånger till! 

Nystart

Kanske dags att väcka den här lilla sidan och skriva lite, det var ju ett tag sen skulle man kunna säga. Just nu håller vi på med lite olika projekt här hemma, både små och stora. Jag har tänkt att jag ska skriva mest om inredning men såklart kommer det även handla om Alicia och vårat vardagsliv här hemma. Det märks att lusten till att skriva och engagera sig i bloggen kommer tillbaka när det blir ljusare och varmare utohus, man blir energifylld till tusen och idag har vi ju även ställt fram klockan till sommartid så allt är påväg åt rätt håll.
 
 
 
Nu återstår det bara att byta design här inne så vi får en riktig nystart!

Förlossningsberättelse - Del 3

Fortsätter min lilla "förlossningsberättelse"..

Efter att förlossningen var klar och de hade sytt ihop mig så fick vi ta oss till vårat rum igen, märkligt att tänka att sist vi var i det rummet så var hon inte född än. Nu låg hon så fint på mitt bröst och tittade med sina stora fina ögon. Vi fick hjälp med amningen med en gång och jag tyckte det gick bra, allt rullade på. Klart att det kändes lite, man är ju inte alls van att ha ett litet barn sugandes på bröstet. Hon lyckades dock suga ett litet blåmärke på ena bröstet som kändes vid varje amning ett par dagar framåt innan det gav med sig. Hade läst massor om att man inte skulle ta amningen för givet och att den kunde vara väldigt jobbig och frustrerande i början, samt att för vissa så fungerar inte amning alls. Var såklart lite rädd för det här, men hade bestämt mig för att vara envis. Det gick som tur var väldigt bra. Innan vi lämnade BB så hade mjölken runnit till och jag hade äntligen fått ordning på att liggamma, det måste ju vara guds gåva till en nyförlöst mamma! Så skönt att slippa behöva sitta vilket jag gjorde de första två dygnen, både dag och natt, för att jag inte hade hunnit få hjälp med liggamningen än.

 
 

Klockan var ju mitt på dagen, hon föddes ju 11.50, och allt blev lite upp och ner. Dagarna flöt ihop rätt bra där ändå när man bara ligger i sängen hela dagarna. Jag hade inte sovit på över 1,5 dygn och inte ätit mat på ca 17 timmar. Trots det var jag varken trött eller hungrig men fick pilla i mig lite mat. Den berömda "brickan" med smörgåsar, dryck och en flagga valde vi att ta senare på kvällen. Vi var så lyckliga men det går inte att ana hur svårt det är att förstå att man nu har blivit föräldrar, mamma och pappa liksom, man har fått en dotter som man aldrig i sitt liv ska vara helt utan. Trots denna totala lycka så var det ännu saker som skulle ordnas, barnmorskorna kom in och tryckte på magen flera gånger de första dygnet för att känna att livmodern drog ihop sig igen. Dessutom skulle jag ta den där sköna duschen som jag har hört så mycket om, den skulle vara helt fantastisk men det vet jag inte riktigt om jag vill hålla med om. Kanske var det för att jag hade en massa småsår som sved och som jag absolut inte ville ha varken tvål eller shampoo i. Tyckte mest att det var besvärligt med allt blod som aldrig slöt rinna. Kissa kunde jag göra direkt, dock med bedövningsgel så det inte skulle svida så mycket. Tarmarna kom inte igång förrän efter några dagar, lite jobbigt var det men tillslut kom de tillbaka i form igen och man kunde fungera som vanligt.

 

Förlossningsberättelse - Del 2

Klockan 04.40 stiger vi in på BB i Visby och jag blir undersökt med en gång. 2 cm öppen, vilket betyder att förlossningen satt igång och vi blir inskrivna och får ett rum på BB. Jag får 2 Alvedon och de säger åt oss att vila och försöka sova så vi är fulla med energi när det väl sätter igång på riktigt. Lättare sagt än gjort vill jag lova! Jag kan för ingenting i världen ligga eller sitta bekvämt i sängen, osmidig som man är med jättemagen så försöker jag på alla möjliga sätt men ingenting är skönt. Slutligen sätter Johannes fram en fåtölj bredvid sin säng och där sitter jag med fötterna på resväskan som vi fått med oss in. Där sitter jag och Johannes ligger bredvid, vi är ju såklart hur trötta som helst eftersom vi inte sovit sedan natten innan och mellan varje värk, som nu kommer regelbundet med 5 minuters mellanrum, så nickar vi båda till lite av ren trötthet. Jag sitter och håller Johannes i handen och varje gång en värk smyger sig på trycker jag till hans hand och han sätter sig upp och andas med mig. Det gjorde han från första till sista värken inne på BB och det var helt fantastiskt vilket stöd han var under hela processen, hade aldrig klarat det utan honom. Det var på något sätt skönt att fokusera på hans andning så jag är glad att han höll ut tills allt var klart.

När klockan är 07 .20 känner jag att det börjar bli bra kraft i värkarna och börjar bli väldigt trött så då ringer vi på personal. In kommer världens bästa barnmorska (som tar hand om oss resten av förlossningen) och hämtar oss. De har precis haft skiftbyte i personalen och hon har fått hört att vi vilat i 2,5 timme, vilket då inte riktigt var sant eftersom vi suttit och hanterat värkar under hela den tiden. Vi tar med oss det vi vill ha med in på förlossningen och går över till ett förlossningsrum. Blir undersökt och är då öppen 3 cm. Phu, vilket arbete för en ynka centimeter tänker vi men det är inte så mycket att göra åt. Får lustgas/syrgas (30/70) och de kopplar på CTG, allt ser fint ut.

Runt klockan 9 tar jag några andetag fel i en värk och lustgasen går rakt upp i huvudet och det känns som att jag svimmar, får panik och spänner mig. Det blir en ond cirkel när man spänner sig för resultatet blir bara att det gör ännu ondare och då får man mer panik och spänner sig ännu mer. Känner att jag inte för något i världen någonsin kommer att klara det här och vill att det ska vara över NU. Vi ringer på barnmorskan och hon kommer in, vid nästa värk hjälper hon mig att hitta tillbaka till andningen och sen är allt frid och fröjd igen. 09.16 kopplar de på TNS och höjer lustgas/syrgas till 50/50.

Vid 09.50 är jag öppen 4 cm. Det går segt och undersköterskan som är inne vid oss hjälper mig på toa, resten av slemproppen lossnar. Jag får ta några värkar sittandes inne på toan men de går över förväntan bra utan gasmasken. Sköterskan vill att jag ska upp och röra på mig för att få igång det mer, gärna gå med ett gåbord men allt känns för tillfället olustigt och jag känner att jag helst vill ligga ner för då har jag värkarna under kontroll. De undrar om jag vill bada eftersom vattnet inte har gått än, innan förlossningen så har jag alltid tänkt att ett varmt bad eller en varm dusch kommer vara högst aktuellt under förlossningen, men även det känns inte som någon bra idé .Nu i efterhand kan jag tro att min kropp ville säga något till mig. Jag fortsätter hantera värkarna bra med lustgas/syrgas och lugn och harmonisk andning tillsammans med Johannes, blir vid något tillfälle väldigt förälskad i gasmasken så Johannes får ha koll på när värkarna tar slut så han får ta bort den från mitt ansikte för annars fortsätter jag bara att andas och fortsätter vara hög, haha.

Exakt en timme efter förra undersökningen, 10.50, så är jag öppen 7 cm och vattnet går, häftigt som tusan! Här händer dock något, CTG-banden som man har runt magen känns mest som att de spänner och är i vägen, de tar loss dem och beslutar sig för att sätta skalp på bebisens huvud för att hålla koll på hennes mående där inne. Undersköterskan går ut till de doktorer/barnmorskor/undersköterskor, som sitter ute på kontoret och håller koll på alla pågående förlossningar genom datorerna, och berättar att det börjar gå fort inne vid oss. Mest för att de ska ha extra koll när det börjar närma sig själva födseln. Jag kommer bara ihåg lite smådetaljer från och med att vattnet går tills att hon är ute. Jag andas lustgas/syrgas konstant och har för tidiga krystvärkar som de försöker häva. De vill att jag ska försöka hålla emot krystvärkarna (är det ens möjligt?) och de vill att jag vänder mig från knäna till liggande på sida. Dock hjälper inte det heller och det visar sig att jag är fullt öppen och får lov att börja krysta på riktigt, jag får ställa mig på knäna igen med armarna på ryggstödet.

11.46 kommer det in en läkare och en barnmorska till som mer eller mindre går in och tar över och bestämmer vad som ska ske. De har sett att bebisens hjärtljud går upp och ner, vilket är helt normalt vid krystvärkarna. Det är bara det att det har skett ett litet missförstånd och de har inte förstått att jag är fullt öppen, de tror fortfarande att jag bara är öppen 7-8 cm (det har alltså gått superfort) och ser att bebisen inte mår bra (vilket hon då alltså visst gjorde i och med att hon skulle ut och hjärtljuden var normala för detta moment) och vänder runt på mig så jag får ligga på rygg. Nu måste hon ut fort (enligt barnmorskan och läkaren som kommit in) och barnmorskan lägger sig över min mage, så kallad "bukpress" och några få värkar senare så är en välskapt tjej på 3625 gram ute.

Vilket lyckorus, 11.50 kom hon ut, skriker till lite och både jag och Johannes gråter glädjetårar och är så stolta över varandra för att vi klarade det här tillsammans. Världens finaste ögonblick och sedan får jag ligga med lilla Alicia på bröstet medans de syr ihop mig. Eftersom det sista momentet i förlossningen blev påskynda i och med bukpressen så sprack jag mer än vad jag egentligen behövde. Dock var det ingenting jag kände då och att det tog 1,5 timme att sy ihop var ingenting som bekymrade mig speciellt mycket. Trots den lilla sluthändelsen så är vi så tacksamma och nöjda över all personal under hela vistelsen på BB, och inte minst med personalen på förlossningen. Vilka vardagshjältar alltså!  Nu är hon äntligen här och ingen kunde varit lyckligare än vi!

 
 

Förlossningsberättelse - Del 1

Det hela började den 17 november, på morgonen gick en del av slemproppen men jag har både läst och hört att det inte behöver vara ett tecken på att förlossningen har dragit igång utan det kan gå ytterligare 2-3 veckor efter att den har lossnat. Dock kan det vara ett tecken på att det håller på att dra igång, det hade då gått 2 dagar förbi det beräknade förlossningsdatumet. Dock tänkte jag inte så mycket på det under dagen utan städade lite här hemma, putsade lite fönster och Johannes var utomhus och satte upp hängrännor på huset. Dagen gick och kvällen smög sig på, inga fler tecken kom så vi gick och la oss i sängen för att se på tv.

Ca 20.30 kommer första värken, känner att jag har kontroll men att det mest spänner i nedre delen av magen. Vi börjar klocka värkarna men tyckte att det var svårt att veta när de började och slöt. Vad vi kunde se var det ibland 3 minuter mellan värkarna och ibland var det 7 minuter mellan. Jag passar på att få in andningen även fast värkarna ännu inte börjat göra ont. Jag tänker att bara jag håller mig lugn så kommer det här gå jättebra. Vid 22-tiden ringer vi förlossningen och rådfrågar dem, vi har trots allt drygt 7 mil in till Visby och har absolut ingen lust att föda barn i bilen så vi vill självklart vara ute i så god tid vi kan. Vi kommer överens med dem där inne att höra av oss vid midnatt, antingen har de försvunnit helt eller blivit värre då.

Vi fortsätter och försöker klocka värkarna, de blir tätare och tätare men rätt som det är så går det 7 minuter tills nästa värk igen. Hopplöst men värkarna fortsätter ju att komma. Minns inte om vi somnar en stund men ungefär klockan 3 på natten/morgonen ringer vi in till förlossningen och ber om att få komma in. Jag börjar känna mig lite nervös, mest för att jag inte vill att det ska bli ohanterbart när vi ännu är hemma eller påväg in i bilen. De har gott om plats på BB så de säger att vi är välkomna när vi kommer.

Johannes packar ut våra saker i bilen, värmer mat och brygger kaffe. Ingen panik alls utan det går lugnt och fint, jag försöker få i mig lite fil men mår mest illa av det. Vi sätter oss i bilen och påbörjar vår färd mot BB Visby, vi kommer dock bara ca 1 mil då vi lyckas krocka med ett rådjur. Det stod två andra rådjur kvar på varsin kant och den tredje sprang rakt ut i vägen och Johannes hann inte bromsa helt. Som tur var så blev det inga stora skador på bilen och jag tackar högre makter för att det inte var halt så vi hade lyckats köra i diket också. Helst ska man gå ur bilen, kolla om rådjuret har dött eller är skadat, kolla att bilen är körbar och märka ut platsen för olyckan. Men som ni förstår så hade vi lite andra saker för oss just då så Johannes sprang ut och kollade att bilen såg bra ut så vi kunde fortsätta köra. Självklart ringde vi polisen och fick i sin tur prata med den ansvariga eftersökningsjägaren för att förklara vart olyckan var skedd. De hade all förståelse för att vi inte kunde stanna.

Vi fortsatte mot Visby i lugn fart, när en värk kom så höll jag mig lugn och andades. Vevade även ner fönstret vid varje värk så jag fick klokt med frisk luft. Fortfarande var värkarna hanterbara, innan har jag varit orolig att jag ska sitta och ha världens värkar i bilen och har varit lite nervös inför det. Men det dramat slapp vi i alla fall, det räckte med ett krockat rådjur ;)

Fortsättningen kommer en annan stund...


Tidningsannons

 
 

Graviditeten / Förlossningen

GRAVIDITETEN
När fick du reda på att du var gravid? I slutet av februari 
Blev det en chock? Nej, det var planerat
Hur gammal var du? 19.
Hade du mycket halsbränna? Nej, ytterst lite vid få tillfällen
Spydde du mycket? Ja mellan v7 och v12, flera gånger om dagen
Hade du någon craving? Nej, gillar dock choklad i all dess form mer nu än någonsin förut
Hade du mycket foglossning? Nej, ett par dagar i mitten av graviditeten och lite nu i slutet.
Hade du sammandragningar? Inte förens i slutet, men dock ingenting som gjort ont
Har du fått några bristningar? Inga fram till v35 sedan dök de upp, värt varenda en för vår lilla flicka
Trodde du att det var en pojke eller en flicka? Misstänkte en pojke fram tills ultraljudet då vi fick se en liten tjej
Vad hoppades du på? Det har aldrig spelat någon roll, huvudsaken är att barnet är friskt.
Hur mycket gick du upp i vikt? 13 kg
Gick du över tiden? Ja, 3 dagar

FÖRLOSSNING
Hur började din förlossning? Med värkar kl. 20.30 kvällen innan hon föddes
Hur lång tid tog förlossningen? Från det att värkarna började tills hon kom ut så tog det  ca 16 timmar.
Hur mycket var du öppen när du kom in? 2 cm.
Vad tyckte du var jobbigast? Krystvärkarna
Grät du? Nej. Inte under förlossningen, men efter. När vi fick se vår dotter för första gången. Världens häftigaste känsla.
Tog du något smärtstillande? Lustgas, hann aldrig få någon epidural
Hur många var inne i förlossningsrummet? Jag (& Alicia), Johannes, en barnmorska, en undersköterska och på slutet kom en läkare och ytterligare en undersköterska
Hur stor var bebisen? Hon vägde 3625 gram och var 52 cm lång.
Pojke eller flicka? Flicka - Alicia.
Hur ser du på förlossningen idag? Fantastisk, känner att jag skulle kunna göra det tusen gånger om. (Så kände jag dock inte första veckan efter förlossningen)
 
 
 

Fullständig lycka

 
 
Ni är allt

Beräknat förlossningsdatum - 15 November 2013

Vart tog tiden vägen? Är det verkligen redan november? Är verkligen redan vårat beräknade förlossningsdatum här? Datumet är ju oftast missvisande men det känns så overkligt och häftigt att datumet som man sett och längtat efter i nio månader helt plöstligt är här. Tiden har sprungit iväg och ska jag vara helt ärlig så har det varit så fullt upp med allt vad livet innebär med renovering och förberedelser så jag har inte hunnit med att förstå att det är så nära nu. Fokus har mest legat på att bli färdig, att hinna få varva ner innan vårat barn kommer. Dock är det svårt att förstå allt det här med att det helt plöstligt kommer ut ett barn som är ens eget, en liten egen människa som man kommer älska mer än något annat i den här världen. Mäktigt. Häftigt. 
 
Igår var vi hos barnmorskan, J var med och fick lyssna på hjärtat. Känns så mysigt när han får tiden att vara med, är så tacksam att jag har hans stöd i allt och är så fruktansvärt trygg i hans närvaro. Längtar mest av allt efter att få dela det som komma skall med honom, först och främst förlossningen men sedan det liv som väntar på oss efter det. 
 
Kvällen igår slöt inte riktigt som vi tänkt, blev övernattning på förlossningen efter några timmars undersökning. Dock var det inget barn på gång utan vi åkte in för att jag haft ont i skulderbladet, nacken och revbenen när jag har andats och det gav inte med sig. Det visade sig att allt såg bra ut efter EKG, CTG, ultraljud, blodprov och observation och de kunde utesluta blodproppar och förhoppningsvis ska det bara vara en muskelsträckning. Häftigt att få se sin lilla älskling på ultraljud nu när hon är färdigbakad. Hade regelbundna och täta sammandragningar så det verkade på dem som att det började närma sig och kunde sätta igång när som helst. 
 
Världens finaste (snaaaart) pappa 

v40

Herregud. Sista veckan. Sista dagarna. Ännu kan det gå två veckor över tiden men tanken på att den lilla är redo för att möta dagsljuset för första gången gör mig alldeles varm innombords. Vi ska bli föräldrar, snart. Ingen hade kunnat vara lyckligare. Nu består dagarna av lugna aktiviteter och vila, vill helst inte sätta igång något mitt på dagen när J är på jobbet. På kvällarna när han är hemma så vågar jag göra lite mer avancerade saker för då är han nära till hands om det skulle dra igång. Upplever det inte frustrerande att gå och vänta, man vänjer sig efter nio månader tycker jag och egentligen känns beräknat förlossningsdatum inte som något datum att förlita sig på. Det är bara häftigt att det närmar sig och kan komma när som helst. Dröjer det ytterligare två veckor efter den 15 november så hoppas jag att jag inte upplever de dagarna som fruktansvärt jobbiga vilket jag har hört att man lätt gör om man går över tiden, hon kommer ju ut tillslut ändå.
 

Tankar

Trots att det är nio dagar kvar till beräknat förlossningsdatum och man ofta som förstföderska brukar gå över tiden så kan jag inte låta bli att känna att det börjar bli dags nu, jag längtar mer och mer varje dag efter vår lilla och jag längtar efter min rörliga kropp där jag kan vända mig hur jag vill i sängen och kan resa mig upp från liggandes till sittandes utan att det ska vara som ett helt gympapass. Min kropp blir ju såklart inte återställd med en gång och det är jag medveten om, men jag lääääängtar så mycket tills den är det. Jag älskar egentligen min mage och tycker att det är så mysigt att vara gravid men nu har jag haft den i snart nio månader och börjar känna att det är dags att gå vidare. Även fast jag, i jämförelse med andra gravida, har haft en väldigt lätt graviditet så börjar det kännas jobbigt nu när foglossningen gör sig påmind samtidigt som det ibland gör ont i varenda del i kroppen, i synnerhet ryggen och nacken. Det känns som stötar i bäckenbenet och ibland hugger det till lite varstans i kroppen. Märkligt men jag att kroppen och bebisen börjar förbereda sig inför en förlossning de närmaste dagarna.

Besökte barnmorskan idag på rutinkoll och allt såg fortfarande bra ut, har nu gått upp 13 kilo sedan start och har ett SF-mått på 34. Bebisen är även fixerad vilket jag misstänkte och jag berättade för barnmorskan att det kändes som att jag hade haft något liknande mensvärk de senaste dagarna. Hon svarade att det var så många brukar känna när det närmae sig eller har satt igång så hon var osäker på om vi skulle träffas på nästa inbokade tid, 14 november, eller om det helt enkelt fanns en liten till människa i världen då. Spännande och mysigt!
 
 

Gissningar

Wow, så roligt att så många har varit med och gissat. Fortsätt gärna och tusen tack för alla lyckoönskningar inför det som ska komma. Här är listan på alla gissningar hittills:
 
Mariann - 3 november
Emelie - 4 november - 3412g
Carina - 6 november - 3380g
Amanda - 7 november - 3350g
Sara - 9 november - 3333g
Linda N - 9 november - 3357g
Mats - 10 november - 3126g
Annie - 11 november - 3280g
Therese K - 11 november - 3100g
Matilda - 12 november - 3450g
Hjalmar - 12 november -3754g
Frida - 12 november - 3150g
Mikaela - 12 november - 3350g 
Joel -13 november - 3475g
Jenny H - 14 november - 3790g 
Johannes - 16 november - 3847g
Rosalinda - 16 november - 
Lina - 16 november - 3850g
Ida K - 16 november - 3400g
Tomas - 17 november - 
Marika - 17 november - 3250g
Kate - 17 november - 3275g
Rasmus - 17 november
Sofie - 17 november - 3240g 
Elsa - 17 november - 3240g
Jessica - 18 november - 3692g
Nicoline - 18 november - 3985g
Daniel - 19 november - 2950g
Mona - 19 november - 3945g
Johanna - 19 november - 3390g
Åsa - 19 november - 3120g
E - 20 november - 3500g
Ida F - 20 november
Sandra - 20 november - 3567g
Anna-Karin - 21 November - 3230g
Ina - 22 november - 3640g
Emma N - 23 november - 3457g
Jenny R - 23 november - 3740g
Carina T - 25 november - 3000g
Anders - 26 novemver - 3920g
 
En liten pyttemage jämfört med hur stor den är idag ♥

Gissa Datum & Vikt!

 
Hade varit så roligt om ni ville vara med och gissa vilken dag plutten kommer och hur mycket hon kommer väga. Kommentera det här inlägget så kan jag sammanställa en lista sen, roligt att se tillbaka på sen och se vem som hade bäst magkänsla. Beräknat förlossningsdatum är 15 November. 

Babynest

När jag var hos mamma och pappa härromdagen så bestämde jag mig för att sy ett babynest, passa på när mamma är nära till hands liksom. Fick tillslut ihop ett fint babynest som jag är jättenöjd över, det var lite tålamodsprövande men vad gör det när resultatet blev precis som man tänkt sig? Har hört av massa vänner som har småbarn att det är bland de bästa sakerna man kan ha till sin lilla bebis så det återstår att se om de har rätt. Verkar hemskt smidigt om inte annat, lätt att bära med sig hela bebisen utan att behöva röra deras små kroppar så de vaknar. Även bra att ha i soffan, mellan sig i sängen, i vagnen och i vaggan. Funderar på om man skulle ta med sig den till BB, om den inte kommer till användning så får den väl helt enkelt ligga kvar ute i bilen. Såhär blev resultatet, vad tycker ni?